Om IT-incidenter

När något oväntat inträffar i våra digitala system, till exempel en cyberattack eller ett tekniskt fel som kan påverka tjänster vi förlitar oss på varje dag, kallas det för en IT-incident. Att rapportera dessa incidenter är det första steget för att kunna fixa problemet och se till att det inte händer igen.

För organisationer som tillhandahåller tjänster som är viktiga för samhället, såsom sjukhus, banker eller elnät, är det extra viktigt att snabbt berätta om dessa incidenter. Tänk dig att en bro är trasig; ju snabbare de ansvariga vet om det, desto snabbare kan de börja reparera den så att alla kan komma fram säkert. På samma sätt hjälper snabb rapportering om IT-incidenter till att skydda viktiga tjänster och hålla vårt samhälle igång smidigt.

Ett regelverk som heter NIS-direktivet, som står för Nät- och Informationssäkerhet, har skapats för att hjälpa organisationer att rapportera IT-incidenter på rätt sätt. Det ställer krav på att de som tillhandahåller samhällsviktiga tjänster, liksom vissa digitala tjänster, inte bara ska vara bra på att förebygga problem men också snabba på att rapportera dem när de inträffar.

Vem är skyldig att rapportera IT-incidenter?

Inom ramen för EU:s NIS-direktivet måste vissa typer av organisationer rapportera när de stöter på IT-incidenter. Detta inkluderar två huvudgrupper:

• Samhällsviktiga tjänster: Detta avser organisationer inom sektorer som är avgörande för att samhället ska fungera och människors välfärd ska upprätthållas. Exempel på sådana sektorer inkluderar energi, transport, bankväsende, hälso- och sjukvård, samt vattenförsörjning. Om en incident inträffar som kan påverka tillgängligheten eller säkerheten hos dessa tjänster, måste det rapporteras.
• Digitala tjänster: Detta gäller för leverantörer av digitala tjänster som molntjänster, onlinemarknadsplatser och sökmotorer. Dessa tjänster har blivit oumbärliga i dagens digitala samhälle, och därför inkluderas de också under rapporteringsskyldigheten.

Identifiering av verksamheten som samhällsviktig

Det är upp till varje organisation att bedöma och identifiera om de tillhandahåller en samhällsviktig tjänst eller en viktig digital tjänst enligt NIS-direktivets definitioner. För att göra denna bedömning behöver organisationen utvärdera vilken roll de spelar i samhällets grundläggande funktioner och hur en potentiell incident skulle kunna påverka dessa funktioner.

Om en organisation kommer fram till att de är en leverantör av en samhällsviktig eller digital tjänst, måste de följa de rapporteringskrav som anges i NIS-direktivet. Detta inkluderar att anmäla sig till relevanta tillsynsmyndigheter och att ha processer på plats för att snabbt kunna rapportera eventuella incidenter som inträffar.

Hur ser rapporteringsprocessen ut?

Rapportering av IT-incidenter sker i tre steg, varje steg är viktigt för att säkerställa en effektiv hantering av incidenten. Här är en enkel genomgång av processen:

Steg 1: Notifiera MSB inom sex timmar

Så snart en organisation identifierar en rapporteringspliktig IT-incident, måste de snabbt agera. Inom sex timmar från upptäckten ska en initial notifikation skickas till MSB. Detta första steg handlar om att snabbt informera om att något har hänt. I denna notifikation bör följande grundläggande information inkluderas:

• En kort beskrivning av incidenten.
• Vilken typ av tjänster som påverkas.
• När incidenten upptäcktes.

Steg 2: Rapportera inom 24 timmar

Efter den initiala notifikationen ska en mer detaljerad rapport skickas in inom 24 timmar. Denna rapport ska innehålla en mer omfattande beskrivning av incidenten, inklusive:

• En detaljerad beskrivning av vad som har inträffat.
• Vilka åtgärder som vidtagits för att hantera incidenten.
• En preliminär bedömning av incidentens inverkan på de berörda tjänsterna.

Steg 3: Skicka en fullständig rapport inom 4 veckor

Det sista steget i rapporteringsprocessen är att skicka in en slutrapport. Denna rapport ska inlämnas inom fyra veckor från det att incidenten först rapporterades och bör inkludera:

• En fullständig analys av incidenten, inklusive orsaker och konsekvenser.
• En detaljerad redogörelse för de åtgärder som vidtagits för att hantera incidenten och återställa tjänsterna.
• Vilka läror och förbättringar som organisationen har identifierat för att förebygga liknande incidenter i framtiden.

Slutrapporten är en viktig del av processen eftersom den inte bara avslutar rapporteringscykeln utan också bidrar till en bättre förståelse och förberedelse för framtida incidenter.